SMALL TAlK 

INTERVJU MED Emma bernhard

Emma Bernhard om varför hennes hjärta finns på Bjärehalvön och i Torekov, om tystnaden och varför det är så underbart att bada

Du är konstnär, hur skulle du beskriva din konst?
Det där är nog världens jobbigaste fråga men jag gör ett försök. Jag försöker att göra collage, fast i huvudet på mig själv. Jag vill med min konst skapa balans. Jag gör alltid bara saker i tre steg. I mina skulpturer får det bara finnas tre komponenter och om jag målar så försöker jag alltid att hålla mig till tre steg.

Se några av Emmas verk.

Varför tre steg och tre komponenter?
Jag vill ha ett regelverk som jag kan hålla mig till. Jag tycker om repetitionen och jag känner att om jag följer ett mönster så kommer jag att få utdelning. Min konst är en repetition av att finna balans.

Vad är din relation till Torekov?
Jag bor här, haha. Jag har varit här sen tonåren någon gång och på den tiden så hatade jag Torekov. Jag tyckte det var så tråkigt att komma hit. Jag kände ingen här och alla mina kompisar var i Bohuslän. Jag tyckte verkligen att det var döden men mamma tvingade oss hit för hon är från Skåne och pappa är från Skåne så allt med Skåne var ju fantastiskt. Fast nu tycker jag nog att det är vackrast här.

Vaddå vackrast? I Sverige eller?
Ja, eller i världen. Jo, men det tycker jag nog eller så är det bara att mitt hjärta bor här nu.

Hur kom det sig att du först tyckte det var döden att vara i Torekov till att det nu är stället där du och ditt hjärta bor?
Torekov kom att bli min trygga hemmapunkt eftersom vi länge bodde utomlands och jag själv sen fortsatte att göra det. Varje sommar så var mamma och pappa här så då kom jag alltid hem hit. Här var alltid så tyst och jag älskade det, jag älskar fortfarande det.

Varför bosatte ni er här?
Jag tror att vi bor här mycket på grund av tystnaden och för att jag jobbar jättebra här. Jag skulle inte kunna tänka mig att jobba någon annan stans. Jag vill kunna vara i studion och jobba för att sen kunna gå ut i naturen, kanske springa som vi har gjort idag. Att få göra små reflektioner det kan göra hela min dag och jag fylls av ett lugn. 

Hur skiljer det sig från att du är ute och springer på Lidingö och du ser hur solen reflekterar sig i vattnet där?
Mm, men det är inte samma sak för du får inte tystnaden. Där blir det hela tiden upphackat. Det är otroligt svårt att förklara bara. Men att bara kunna öppna dörren och gå ut och då menar jag inte i en trädgård där du har grannar 10 meter bort utan här kan jag gå ut och vara mitt i naturen. Jag älskar den karga och vindpinade naturen här på Bjäre. Det finns något väldigt sorgligt i Bjäres landskap som passar mig för jag är väldigt sorglig. Landskapet känns pinat, oförlåtande men vackert. Jag tycker om Bjäre för att det inte är så insmickrande.

Vad är sämst med att bo här?
Att det inte finns take-away, det är absolut sämst. Jag vill ha massa olika take-away för jag orkar inte laga mat hela tiden.

Vad tycker du är sämst (Emma som frågar mig)?
Jag önskar att det skulle finnas fler som vi här. Fler barnfamiljer med vuxna människor som man trivs att umgås med och sen också att byn var mer levande året runt och då är take-away kanske en grej som man kan sakna. För januari och februari då är det ju ganska tungt. Men sen kommer den känslan som vi precis hade när vi var ute och sprang.

Emma: Ja, precis och helt plötsligt är allt förlåtet! Det är faktiskt sant som du säger, några fler familjer och lite mer liv, det hade behövts.

Du är ju inte härifrån, du är ju Stockholmare, hur är det att bosätta sig i ett så här litet samhälle?
Det är näst intill omöjligt att ta sig in till urbefolkningen, eller det är i alla fall väldigt svårt. Ibland kan jag tänka att det har att göra med min dialekt. Det kommer med så mycket förutfattade meningar. Det känns så ibland faktiskt. Jag tycker att det verkar lättare För Jarl (Emmas man, eller pojkvän faktiskt för de är inte gifta, ännu). Folk till och med påpekar att han är skåning.

Det där är så märkligt. Umgås ni med några som är uppvuxna här?
Nej. Nej faktiskt inte. Kanske med några som är uppvuxna runt omkring men inte precis här i Torekov. De som jag känner och umgås med är inflyttade, som ni till exempel. Men jag tycker ändå att vi försökte i början. Men, vad tycker du?

Anna (jag): Jag vet ju inte riktigt hur du känner för jag pratar ju inte stockholmska. Men jag tror nog att vissa som är uppväxta här lever i en trygg liten samling och är nöjda med det helt enkelt. Men det är klart att jag känner en del faktiskt, främst via min lillasyster som faktiskt har ett ganska stort umgänge som är härifrån.

Tycker du om att bada i havet?
Åh jag älskar att bada i havet, det gör mig så lycklig.

Hur ser det perfekta dopet ut?
Det är nog när jag sprungit och efter tar ett dopp, eller så är det på morgonen, kanske på kvällen. Det skulle kunna vara när som helst var som helst. När jag badar kan jag få hjärtkramp, men på ett bra sätt för att man är så lycklig. Jag vill stanna tiden och bara suga åt mig allt. Hela badprocessen är bekymmerslös, man smälter in i naturen.

Anna (jag): Ja, tänk dig tidig kväll ute på Hallands Väderö, det är folktomt och du hoppar i från en klippa eller från bryggan i Kappelhamn. Inte mycket som slår det.

Badar du även om det är 17 grader i vattnet och molnigt?
JA, absolut! Jag försöker att bada varje dag på sommaren. Mina bad är absolut inte väderrelaterade. Jag bara måste bada.

Vad tycker du om badkulturen i Torekov?
Jag vet nog inte så mycket om den. Jag hör ju mest om den för alla andra pratar om den. Det kan ju faktiskt vara så för att jag är väldigt lite nere i Torekov på somrarna.

Jaha, varför är du väldigt lite nere i byn på somrarna?
Alltså jag är där på kvällarna men inte så himla mycket på mornar och så. För mig är det för mycket folk då och jag vill hemskt gärna välja när jag skall träffa folk. Om man åker ner till Torekov så kanske du helt plötsligt måste prata med en massa människor som du inte träffat på länge och jag vill vara beredd på dessa tillfällen helst.

Vart åker du och badar någonstans då?
Vi åker och badar mycket nere vid Mäsinge. Jag tycker om att se Kullen. Men nu tänker jag att jag skall bada där nedanför där vi bygger vårt hus, vid Ingelstorps strand. Där går man ut bland korna och sen ner och badar.

Vad är den vanligaste fördomen dina vänner har om Torekov?
Att det är så tråkigt här och att man måste dö av tristess. Folk frågar mig ofta ”men hur är det möjligt att bo i Torekov?”.

Anna (jag): Det är exakt de reaktionerna vi fick de första åren också ”Hur går det? Klarar ni er? Hur tänkte ni?” Hahahahaahaha!!

Vilka fördomar anser du stämmer överens med verkligheten?
Jag tycker att hela det här snobberiet som det pratas om, visst det kan ju stämma lite men det finns ju också ett helt annat Torekov. Jag tycker nästan synd om Torekov att det bara skall förknippas med Morgonbryggan. För mig är det nästan det sista jag tänker på. Jag tror nästan att jag aldrig har badat där. Eller det är klart att jag har, men Torekov är ju så mycket mer och det finns så mycket andra människor och mycket annat att göra och se.

Anna (jag): Det känns ju som att Torekov är känt för de 3-4 veckor när alla sommargäster kommer ner, men att det är resten av året, bakom järnridån, det är det som är det verkliga Torekov.

Emma: Precis! Och jag kan känna en otrolig sorg, som nu när vi springer, och man ser alla hus som står tomma. De kommer ju missa hela våren, det finns ju ingenting vackrare. Och hösten!! Augusti och september när alla åkt och det är så sagolikt vackert, då gör ju hjärtat ont igen.

Anna (jag): Det är precis som jag känner. Många av mina vänner, de uppskattar nästan mest att vara här nere under lågsäsong för då njuter de mer. Under de hektiska veckorna på sommaren är många av dem lite, eller mycket, stressade för då skall de hinna med allt de där som de ser framför sig. Det bokas upp middagar och träffar och det ena med det andra och så blir det inte så mycket spontant och det är egentligen det spontana som är rekreationen av att komma ner hit.
Sen också, hur många är de inte utav de som vi känner som enbart känner till Kohallarna på Hallands Väderö och inte resten?!

Vilket är ditt smultronställe som du inte vill berätta om för någon men som du blir tvingad till att göra nu?
Då blir det vårt nya badställe nedanför Ängalag, Ingelstorp strand.

Emma: Vilket är ditt?

Anna (jag): Det måste nog vara helheten av Hallands Väderö. Jag tycker inte att det finns någonting mer avslappnande, det spelar ingen roll vilken tid på året det är, än att komma ut dit. Det är alltid en stress innan man kommer ner i båten. Man skallpacka med allting, har bestämt tid med mera, men när man väl sitter i båten och är på väg ut till ön då mår jag absolut som bäst. Och speciellt när man bor där ute.

Nu tycker jag att vi slutar så att vi inte avslöjar för många platser 😉
Tack snälla Emma för din tid!