SMALL TALK 

INTERVJU MED RICARD “Fiskus” och Monika

INTERVJU MED TVÅ BADÄLSKARE FRÅN TOREKOV

Ricard - vad är din relation till Torekov?

Jag är född här. Jag har alltid varit här och aldrig varit härifrån. Jo såklart på semester men jag har aldrig bott någon annan stans. Bott på en fyra fem ställen i byn men aldrig långt utanför 50-skyltarna.

Berätta om ditt smeknamn?

“Fiskus” kallas jag för. Farsan var fiskhandlare och fiskare så det föll sig ganska enkelt. De kallade mig för Gösse-hare också. Pappa hette Gösta och så tyckte de att jag sprang runt i hamnen så mycket så det blev Gösse-hare. Men det försvann.

Mina föräldrar hade en fiskaffär på Storgatan som hete ”Fiskaffären”.

Minns inte du det Anna (Monika)?

(Anna) Nej Fiskaffären kommer jag inte ihåg. Men jag kommer ihåg mataffären på Storgatan. Men jag har ju hört många gånger om mamma Karins ”torkesill”. Den är ju vida känd. Har ni receptet på den?

Morsan har det i huvudet. Syrran med. Det finns inte nedskrivet. Det har ju varit hur många som helst människor på henne om att få köpa lite sill ”bara till mig” säger de. Andra försöker men de kommer inte i närheten.

Du då Monika, vad är din relation till Torekov?

Det började sommarledes vid 15-års ålder och jag föll pladask. Vi bodde då på Råå utanför Helsingborg och att komma hit var ju ett paradis för här fanns ju hundratals ungdomar på sommaren. Det var mycket roligare här.

Vad tyckte ni om sommargästerna på den tiden?

Ricard: det var ju kul när det vällde in folk och sen lika skönt när de åkte i augusti. Det blev så tomt. Som att stänga en dörr. Karla sa alltid ”skicka pengar och pigor” och det var ju de som kom först, barnen, mammorna och pigorna.

Vad var det för folk som kom ut hit på somrarna?

Det var ju mest ganska välbärgade människor då det inte var helt billigt här redan på den tiden. Vi flyttade ut ur huset till små stugor nere i hamnen, de som ligger bakom Frisses (Hamnkiosken). Där bodde vi på somrarna och hyrde ut huset. Och där trivdes vi så bra så vi ville inte åka hem igen. Ibland stannade vi ända in i oktober för det var så mysigt.

När flyttade du hit permanent Monika?

Det var för ca 25 år sedan. Det var ju Staffan och Ewa som var dragplåster. Flytten hit har jag inte ångrat en sekund. Jag vill inte bo någon annan stans.

Har Torekov förändrats tycker ni?

Ja, det har det nog. Torekov har fler krogbesökare nu, förr var det bara Kattegatt. Nu är här krogar överallt och det väller in folk ifrån alla håll. Storgatan var ju också full av affärer förr, nästan vart annat hus fanns det något i. Bykärnan var full av liv och alla bodde i byn. Nu är husen sålda. 1956 köpte vi vårt hus på Storgatan för 6000 kronor, annat är det idag.

Tycker ni om att bada?

Jaa! Så fort det är varmt och gott i luften. Det gör inget om det är kallt i havet.

(Monika) Det är ungefär Clarre och vi som badar så länge det värmer på. Då springer man på varandra nere vid havet och står och berömmer det allt vad man orkar, oj vad det är underbart, helt otroligt med mera står vi och säger.

Vad känner ni när ni badar?

(Monika) Så skönt allting är! Jag vet inte vad det är för någonting, men jag vet att det är många som säger samma sak att man kan känna att allt är grått och så men sen går man ner och doppar sig och så är allt POFF borta. Det är en kick av något slag. Det känns som om att det är nyttigt för allt.

Var brukar ni bada?

Monika: På Morgonbryggan. Jag vågar inte längre att gå på Ydran även om jag gillar att bada där. Morgonbryggan är perfekt för där kommer du rätt ut i vattnet och där är alltid rent vatten om du har tänkt på det.

Ricard: Men jag tycker det är bättre på Ydran för där är det djupt direkt. Det är så skönt. När det är varmt i vattnet som i somras kan man ju ligga i 20 minuter och snacka strunt och bara flyta.

Vad snackas det om på bryggan och i vattnet?

Monika: Om väder och vind och om hur skönt det är att bada. Jag vet inte hur många kamrater jag har som jag inte vet namnet på men som är Morgonbryggekamrater. Snacket är fokuserat kring badet även om det är i affären man träffas.

Ricard: Nu i slutet på säsongen också ”badar du än?” frågar man. ”O ja, vi bada igår”. Oh ja, det är så skönt, oj oj oj. Så fortsätter vi.

Vad tycker ni om den här badkulturen som Torekov har blivit känt för?

Monika: Det är så superfånigt att det har blivit så. Det är väl kvällspressen som skriver ihop en massa töntvarianter och sen hakar naturligtvis Solsidan på och allt som har kommit i svansen på det. Men om du talar med gamla Torkebor, oavsett om det är sommargäster eller åretruntare, så säger ju alla samma sak att det spelar väl för f*n ingen roll vilken badrock man har eller om man har en gammal cykel eller inte. Det är glöttigt.

Förmodligen så var det så för länge sedan att när man bodde här sommarledes så hängde badkappan kvar år ut och år in och plötsligt så var den kanske 50 år gammal och cykeln stod kvar rostig och tilltufsad. Så vaddå? Det blev väl bara så.

Tror ni att det finns människor här som försöker att leva upp till den här subkulturen i Torekov?

Monika: Ja, det tror jag och det syns ju nästa på dem när de kommer även om jag inte kan peka på vad det skulle vara exakt. Det är lite töntstämpel på dem (skratt).

Ricard: De kan inte bada (skratt).

Hur är det perfekta doppet?

Monika: Det är så pass varmt att det också har blivit varmt på bryggan av solen. Vattnet är runt 20 grader så att man kan ligga i en stund och simma lite och sen är det varmt på bryggan när man kommer upp. Vattnet skall vara salt och rent naturligtvis.

Åker ni och handlar i era badrockar?

Javisst! Spritt språngande näck under.

Ricard: Jag har även varit på krogen i min. Här är det inget konstigt. Klart vissa tittar men för de flesta är det inget alls.

Tack Ricard och Monika för tugget!