SMALL TALK  

 INTERVJU MED GUSTAV SUNDIN

Konstnären Gustav Sundin om ljuset i Torekov och sin erfarenhet av salta dopp

Gustav är konstnär som verkar i Torekov där han också driver galleri. Läs mer om Gustav här.

Det sägs att konstnärer drogs till Bjärehalvön på grund av det magnifika ljuset. Vad drar dig hit? 

På Bjärehalvön är jag hemmastadd. Det började med att jag lärde känna bildlärarna i Appelryd utanför Båstad och skaffade mig en ateljé där ute. Clarre (Don Clarre), kom ut redan första sommaren för att se vad det var för nya konstnärer som landat på Bjäre. Där började vårt samarbete och 2015 tog jag till slut över hans galleri i Torekov.  

Ljuset här är jämförbart med Skagens ljus. Hur ljuset bryts i luften har med luftfuktigheten att göra.  Utöver det fantastiska ljuset är det en fantastisk variation på naturen på Bjäre. En blandning av karg kust, böljande fält och små skogar. För en landskapsmålare är det guld.  

Är du en landskapsmålare? 

Jag är 50/50. Bor man i naturen som jag gör är det omöjligt att inte måla landskap. Den andra delen är jag ateljémålare där jag målar heminteriör och porträtt. Det är kul att kunna växla.  

Vad inspireras du av i ditt artisteri? 

Jag inspireras av det enkla i vardagen. Det stora i det lilla. Det som är lätt att det går förbi obemärkt. Det som utgör vardagen men som lätt passerar förbi. Det tycker jag är spännande.  

Vilket är ditt praktverk enligt dig själv? 

En tavla jag nyligen kört till en kund i Stockholm. Det är en heminteriörbild från vårt hem där min fru ligger i sängen och scrollar på sin telefon. Det är en talande stämning i bilden. Avslappnande, relaterbar söndagsstämning, lite guilty plesaure.  

När är Torekov som bäst och varför? 

Torekov är spännande i sitt sätt. Det är en plats av kontraster. Våren när allt är lugnt. Sommaren är kul när det är fullt ös och gasen i botten. Efter sommaren kommer stillheten med blandade känslor och då måste man landa lite. Vintern är bästa arbetsperioden för mig, då får jag min arbetsro i alteljén. Ingen period är bäst utan för mig är det helheten av kontrasterna.  

Berätta om ditt smultronställe i Torekov? 

Det är helt klart min ateljé. Jag har alltid en bra känsla när jag stiger in här. Den är min och jag älskar att vara här. Utöver det älskar jag att vara på stranden med familjen.  

Hur skulle du beskriva den typiske Torekovbon (åretruntare)? 

Det är en blandad skara, svårt att se ett gemensamt samband. Svårt att beskriva. 

Men hur tror du att sommargästerna ser på oss som bor här året runt? 

Lite som säregna personer kanske. De undrar nog hur vi verkligen klarar av att bo här. Det räcker med att träffa någon från Ängelholm som undrar vad vi gör här ute. Men, generellt finns det nog ett slags lugn hos oss.  

Skiljer sig denna mycket från sommarboende? 

Ja, det vill jag säga. Sommarboende har en mer inneboende rastlöshet i sig tror jag. Vi här ute har en annan rytm, vi är nog lite lugnare i våra personligheter – formade av vår omgivning. När sommargästerna kommer är det alltid blandade känslor. Det blir ett socialt stresspåslag och man känner att nu kommer det slå om snabbt. Det går så fort. Men allt detta gör Torekov till vad det är.  

När badar du första gången på året? 

I år var det ganska sent, förmodligen i maj när det var så varmt.  

Vart badar du helst? 

Allra helst ute på ön, gärna i Sandhamn. När jag är på fastlandet och är själv utan barn skulle jag välja Ydrehall eller bara gå rakt ut bland stenarna på heden.  

Äger du en badrock? Hur ser den ut? 

Under lång tid hade jag ingen badrock men nu har jag ärvt min pappas gamla som säkert är 20-30 år gammal. Den är randig i olika färger. Men jag går aldrig runt i den, jag byter alltid om på plats även om jag förstår att det är praktiskt med en badrock.  

Vad tycker du om badkulturen i Torekov? 

Det är roligt tycker jag! Kul att den finns och är alltid ett kul samtalsämne.  

Tack för tugget Gustav!